Bättre i sista minuten än aldrig

Ja jag inkluderar det här inlägget i nostalgi-kategorin för det är ju nästan lite nostalgiskt bekant över det hela. Såg att skolan anordnade en logotyptävling så jag tänkte skicka in någonting. Sista dagen för inlämning var i söndags och eftersom det inte stod någon tid så antog jag att det var som det brukar vid universitet med inlämningar av projekt och dylikt, innan midnatt. Hela grejen för min del var att snarare skicka in något över huvudtaget eftersom det brukar bli att jag inte gör det i slutänden. En minut i tolv på söndag natt blev det ett ytterst panikartat tryck på skicka-knappen. Som sagt något oerhört välbekant över denna stress-panik-lustfyllda känsla. Vänta nu...bifogade jag filen?!...check..puh.

Jag vet inte hur länge tävlingen har legat ute, men har den gjort det i flera månader känns det ju lite pinigt att skicka in i sista tickande sekunden. Till mitt försvar så såg jag ju inte den förrän när jag såg den iallafall. (Som om det skulle gjort någon skillnad.) Eftersom allting blev lite (mycket) panikartat i slutet så hade jag ytterst lite tid (ingen) på att fundera över mina fina formuleringar till mitt bidrag. När det var klart iallafall så var jag så hispig så det fanns ju ingen möjlighet att kunna somna. Fick varva ner med att skjuta zombier i två timmar.