Melodifestivalsfinalen

Ja nu den 22 mars när jag uppdaterar det här inlägget så känns det nästan som man glömt bort att det varit Melodifestivalen. Kan vara så att jag inte lyssnar på radio och kommer i kontakt med låtarna nu efter i det verkliga livet. Inte för att hela Melodifestivalsperioden är det overkliga livet, men kanske lite ändå. För en period förändras Sverige åtminstone lite; tidningsrubriker, tv-tablåer och samtalsämnena.

Tycker fortfarande det var ett litet konstigt val av programledare, och pausunderhållningen var under all kritik. Var va den röda tråden? En artist sjunger någon annans låt, en annan cover på sin egen och den tredje deras nya låt. Jag försöker förtränga att det va faktiskt va 10-års jubileum sen det börjades med delfinaler i år, kunde de inte lagt lite mer krut på att allt skulle bli skitbra då. Jag hade velat se skämt om att vi har så många delfinaler, och tidningsrubrikerna(hade ju ett sådant skämt) och telefonröster som inte registreras.

Delfinalerna kändes sådär halvbra, och flera artister kom i kläm med svåra startfält. Men som alltid så händer det sedan något magiskt och finalfältet kändes väldigt bra och blandat. Och det verkade ju vara enigt om vem som skulle vinna. Sen det här med eurovision......jag säger inget..ni säger inget....vi bara hoppas.