Får ibland in grannens post genom brevinkastet, och skulle dimpa ner det på vägen ut här ikväll. Eftersom jag precis låst min egen dörr så höll jag fortfarande nycklarna i handen. Så när brevet slank ner så fint i grannens brevinkast kände jag skräckslaget hur mina egna nycklar gled ur handen och följde med! På en femtedels millisekund fick jag mosa ner min stackars hand i brevinkastet för att få fatt i nycklarna. Räddad. Tack för att jag har ett långt nyckelband fastsatt i mina nycklar!
Vet inte om de märkte något, jag gav ifrån mig något litet obeskrivbart ljud och ett donk när handen slog i och skulle rädda nycklarna. Om nu någon såg det undrade de nog varför ett knippe nycklar firades ner genom inkastet och sedan upp igen. Ifall att de hade ramlat in i lägenheten, så va det tacksamt nog de grannarna som bor där som vi alltid stöter på här i trapphuset och hejar på. Alltså hade det inte känts så pinsamt, kanske bara lite, att ringa på. Det mest sega i den situationen skulle snarare va att klockan bara va halv sex och det va möjligt att de inte slutat jobbet. Och därmed skulle jag alltså vara utelåst och få sitta och uggla i trapphuset tills de kom hem. Inte för att det skulle vara första gången men ändå..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar