Volleybollande

Jag har ju spelat volleyboll tidigare men det verkar tydligen som jag glömt all den lilla teknik som jag måste ha lärt mig en gång i tiden. Så det där med att ta upp det igen och gå med i något korpen-lag, får nog vänta. Oavsett vilket, har man haft ett uppehåll så måste man ta sig igenom det där första aj-det-känns-som-armarna-ska-gå-av-bagger-slaget och lila-fräkniga-armar-i-flera-dagar-efter-fenomenet. Jag tror nog att vi måste spelat med något sunkigare bollar på vår tid, för jag har för mig att de va MYCKET mjukare.

Iallafall har det varit mycket snack om att skaffa en volleyboll i det här hushållet. Eftersom det är någon som har lite högre krav på boll här, så har de vi kollat på varit lite prisiga. Men detta året blev det en. Så efter våra första kräftor häruppe i torsdags så blev det ut på gräset och bolla lite. Ja det gjorde skitont. På mig. Blev bollning efter kvällskäk i parken också i lördags, och äntligen har de lila fräknarna försvunnit från armarna. De kan kanske redan ha försvunnit för två dagar sen, har inte hunnit titta på mina egna armar de senaste dagarna. Nu när det ligger en boll här hemma i lägenheten så blir någon super-exalterad och vill bolla i lägenheten titt som tätt. Jag ser bara den fyllda kaffemuggen på soffbordet, platt-tv:n och misär. Så jag får vara den tråkiga som säger nej. Men eftersom jag helt verkat tappat förmågan att göra riktiga fingerslag så är det nog lika bra att hålla sig utomhus. Tur att jag har en bra lärare ;)