Loppis

Klockan är sju på morgonen och dags att packa upp sina saker       

Huvudsyftet med vår färd till Jönköping var att vi skulle sälja av lite grejer på loppis. Min första loppis som säljare inträffade här i somras, och jag blev pepp inför nästa loppis som redan va inbokad. Och trots att jag förberett mig sen i början av sommaren så lyckades jag glömma både loppis-plånboken, prislappar, penna och mina fint nerskrivna inventeringslappar med tilltänkta priser. Ja det löste sig ändå. Inte lika många som försökte pruta den här gången, men sen så sålde jag av massa saker för en till två spänn också. Linda hade jättemånga fina klänningar som hon sålde för 10 pix och ändå står folk och vill pruta ner till en femma. Sånt är lite halvkul, men många bäckar små....

Just här såg det mest ut som vi sålde krams

Det va en del vi hade med oss den här gången så vi va nere tidigt i duggregnet och köade för att haffa åt oss två bord. I princip fyllde väl Linda det ena och jag det andra. Martin och Mange fick stå typ mittemellan och ha en hörna på varje, fast de hade en del av deras farfars gamla kläder på klädracken. Jag hade en hel del småleksaker och annat smått, så det blev lite svårt med logistiken på bordet. Alltid intressant att se vad det är som går och vad som inte. Oftast är det precis tvärtom vad man själv tror. Vilket är lite dumt när man har gått till myrorna tidigare med grejer. Mest oväntade säljgrejen va nog fyra väldigt smala R&B cd-skivor med blandade artister som blev sålda. Det va precis en hårsmån från att de hade gått till myrorna tidigare i år. Svårt det där, kommer rätt folk blir det ju bra. Gör de det inte blir det tråk. Egentligen är det sådär halvbra för min del att stå på loppis, eftersom jag oftast har väldigt nya saker varav vissa inplastade och oanvända. Men det vill ju ingen ge mer för på loppis. Ibland bra iallafall när man kan hänvisa till prislappen som finns kvar när de försöker pruta ner priset så jag får skämmas....å deras vägnar. De skäms ju aldrig själva. Snällt av Ann-Margret och Gunnar och komma med matsäck och kaffe i halvlek. Ett tag tyckte jag att det va mindre stressigt än förra gången men jag hann heller aldrig mer än att doppa tofsen (hårtofsen) i kaffet medan det fortfarande va varmt.

Redo för loppis