Vi kan gung, gung, gunga...

Va ute och gick en promenad igår när solen tittade fram. På vägen hittade vi en liten lekplats med några gungor. Efter att ha stått och tittat på baby-gungan och diskuterat om det skulle vara fysiskt möjligt för mig att trycka ner mig i den, så blev slutsatsen den att det nog endast skulle gå om jag bröt benet lite så att jag kunde lirka ut det genom hålet. Och det kändes inte som en särskilt trevlig sak att göra på en söndag, så jag stod över ett försök och vi gick vidare till nästa gunga istället.

Den gungan va en sådan rolig gunga med en stor rund platt korg som hade plats för flera barn, i detta fallet vi, att kunna gunga i samtidigt. Där blev det också en diskussion, om att gungan skulle hålla för vår otroligt vuxna sammanlagda vikt. Jag hade inte ens en tanke på att den inte skulle hålla, men efter att det las fram med en viss antydan till oro från den andra parten så fick vi räkna på det. Min det-är-klart-den-håller-den-måste-hålla-för-minst-tio-hagalna-ungar-som-klamrar-sig-fast-och-inte-vill-vänta-på-sin-tur-argument va tydligen inte tillräckligt. Det allra första argumentet vaddå-det-är-en-gunga-på-en-lekplats-den-måste-hålla va kanske lite väl ogrundat men ändock sant. Men när jag tog en titt igen på korgen så såg den inte alltför stor ut. Inte som den gigantiska traktordäck-gungan som vi lekte med när jag va liten. Kanske det mer såg ut att vara plats till fem barn, där troligen tre va det mest gung-vänligaste antalet. Så om vi räknade på att ett barn väger cirka tjugo kilo så blir det ju helt plötsligt inte så fasansfullt mycket vikt man pratar om. Men fem barn som tjoar och tjimmar och slåss och hoppar, samtidigt som en äventyrslusten pappa puttar på fart så gungan nästan slår runt, borde typ väga som tio barn. Och sen måste de ju ha värsta säkerhetsmarginalen på det.

Det borde ju åtminstone vara 100 kilo till på den vikt som man tror att gungan kommer maxbelastas med, och isåfall är det ju ingen fara på taket. Vi är inte heller de mest fullvuxnaste vuxna som finns heller, så förmodligen va det helt onödigt att tänka på till att börja med. Ja förmodligen. Jag kommer ihåg att fyra stycken utan problem kunde klänga sigfast på en endaste liten vanlig däck-gunga. Och det gjorde vi kanske i mellanstadiet, där man nog vägde mer än tjugo kilo. Så slutresultatet ledde på sitt sätt fram till mitt allra första argument; det är en lekplats och gungan måste hålla.

Det här kom vi fram till på typ tre sekunder. Avsevärt kortare tid än vad det tog för mig att skriva hela det här utlägget om det. Så det va bara att luta sig tillbaka och lägga sig i gungan och ligga där. Helt vindstilla med bara en liten antydan till gungning och känna härligt gassande höstsol i ansiktet. Det enda vi behövde notera var om det kom trippande små steg som kunde tillhöra ett barn som ville använda gungan. Men det gjorde det inte. Härligaste höstdagen hittills.